Don´t take me for granted

Jag känner mej lite gay.

Eller nåt sånt.

Jag skrev liom en DIKT! En jättelång till på köpet.

Men jag kollade på ringaren i notre dame och så lyssnade jag på esmeraldas bön och då kom jag att tänka på filmen jag gjorde till Felicia, och då kom jag på ett jättebra betydelsefullt rim och så ville jag ju ha en hel text till det, så då skrev jag och skrev och skrev. Och nu finns det alltså en dikt, bland mina word-dokument om Felicia, hur mycket hon betyder för mej igentligen.

Nästan så att jag fällde en tår. Men jag är ju alldeles för macho för att gråta åt känslor (inte). Men idag var jag det.

Våran router funkar inte.

Så jag, Erik och pappa får dela på nätverkskabeln.

Turen har kommit till Erik. Så jag sitter och förbereder ett inlägg på word som jag ska kopiera in i bloggen imorgon. Men det behöver ju ingen mer än jag bekymra sej för. För det var ju inget nödvändigt att veta menar jag.

Imorgon ska "min" klass leka jättenördiga mediaelever för vi ska få besök av hjobor.

Bara för att få det sagt.

För dom kommer ju ha såå kul. För vi har ju så mycket att visa, och så mycket att göra på våra lektioner. HA!

Jag, Sandra och Klara ska vara sportiga som fan imorgon och ta med idrottskläder och spela volleyboll minsann!

Se hur det går.

Jag hatar volleyboll. Jag hatar sport överhuvudtaget.

Det är ju så ansträngande. Och så får jag alltid volleyjävlabollen i huvudet. Bara för att jag råkar vara den som är ofokuserad och kollar på nåns skor eller brallor istället.

Dumma idrott.

Nej, nu ska jag väl vara duktig och gå och lägga mej.

Drömma om att slå hårda volleybollar i huvudet på vissa medmänniskor.

Over and out