Spanska är för fjollor. !

ja.

Som ni ser på bilden så blir barn överlyckliga när dom får vara hos mej.
Det är inget som jag kan göra nånting åt, det bara är så.

Jag är som gudasänd.



Min kusin har ju en spanjor till man och hans mor och syskon har kommit hit en sväng.
Dom var på kalaset och dom pratar ju spanska då. Naturligtvis.

Och min snälla söta faster vet ju tyvär om att jag försökte mej på spanska i högstadiet, men hon vet dock inte om att det gick ganska INTE bra.
Så hon säger iaf dethär till en glad spanjorska som sätter igång direkt med massa tjat på spanska som hon tänker att jag skulle förstå mej på.
Det gör jag inte.

Hon frågar: Como te llama? (vad heter du?)
Jag svarar: Oh!, Bien gracias! (oh, bra tack!)

Ja.

Kan ju genast säga att jag inte var den som pluggade mest på spanskalektionerna..

Men jag är van.
Alltid jag som fattar trögast och gör bort mej, lite då och då.
Men det är alltid trevligt.
(Y)